fordon

På den tiden då jag var liten och alla med serviceyrken var glada och vänliga krävdes det inte så mycket för att roa oss barn i byn. Byn ligger egentligen inte så himla långt ut på landet och vi hade varken grisar eller kor. För det är den typ av villaområde som byggts upp och långsamt utökats efter hand. Tillräckligt nära den stora leden för att ljudet av utryckningsfordon ibland skulle höras. På gränsen mellan första och andra busszonen runt staden. Men tillräckligt avsides för att vi skulle höra till rektorsområdet i andra zonen. Det första året som vi skulle ta oss dit fick vi åka taxi tillsammans med andra barn som bodde tillräckligt långt från lekis. När vi istället skulle gå i skolan hela dagarna blev det till att dela skolbuss med alla barn från alla årskurser. Då fick favoritbusschauffören en puss på handen varje dag. Och blommor på skolavslutningen så klart! Börjar jag nysta i detta finner jag en romatiserad bild av alla de fordon som jag mötte då för länge sen. Bokbussen där jag fick mitt första lånekort. En gång försökte bästisen och jag lifta med bussen. Fiskbilen förknippar jag av någon underlig anledning med tablettaskar. Lycka var det också när brevbäraren tutade på mamma för att något skulle skrivas på eller tas emot. Jag kommer alltid att tänka på brevbäraren när jag ser våtservetter med citrondoft packeterade en och en. När sopbilen kom skällde hunden av ilska. Vi barn tog tillfället i akt för att prata med sopgubbarna. Grått hår och mustach hade han som skämtade om att slänga oss. Min förtjusning i glassbilen är kanske mindre svår att förstå. Jag antar att jag delar den med de flesta andra. Konstigt nog spelade det aldrig någon roll hur mycket glass som inhandlades, den räckte ändå inte till nästa runda. Mer ovanligt är kanske minnet av brunntömningen. Hur förtjusta vi blev den gång då en stor bil kom och sög upp sten ur gatbrunnen utanför staketet.

Jag undrar när jag lägger ihop alla dessa minnen: Var det en helt annan tid då? Bodde vi verkligen så långt ut på landet? Bör jag gifta mig med en chaufför? eller Var det bara lyckan över att något hände som drev denna förtjusning?