sömngång

det händer att man inte vill stiga upp. vissa dagar har man lyxen att ligga kvar länge nog för att känna efter. då blir oviljan att ta sig upp än större. stannar man tillräckligt länge är det som om kroppen signalerar genom huvudet, nacken, ryggen, ögonen eller magen att något faktiskt måste hända. att dagen måste tas till vara. så man häver sig ur sängen. försöker göra något som visar att dagen trots allt har börjat. att man gjort något av den. att man inte slösat. men tungheten går sällan att jaga ur kroppen. för varje handling man gör längtar varje ben och muskel tillbaka till vilan. att ligga ner och blunda. och man tar varje chans man får. man passar på att halvligga ner med datorn i knät medan man bloggar. och rätt vad det är så vaknar man av att man somnat. och fast man är för trött för att reflektera så tänker man att det egentligen är en underbar lyx att ha möjligheten att känna efter och ge vika.