Gnistan

minns du gnistan? när man satt i en ring, höll händer, blundade och väntade på att känna hur den ena handen kramades extra hårt i en halv sekund. då skulle man vara beredd på att skicka vidare. jag kommer ihåg den tysta, gemensamma spänningen medan man väntade på att se om det skulle lyckas. ibland gick det inte, gnistan dog på vägen. då försökte man igen. det lyckades alltid till slut.