att berätta för mycket eller för lite. det har sagts att jag gör både och. funderar på om det handlar om olika tid och att jag i så fall har förändrats eller om det handlar om olika saker och att jag i så fall berättar fel saker.
läser andras texter och inser att jag själv gillar att inte få veta allt. det kan handla om att det förblir mystiskt och nyfikenheten stannar kvar. det kan också handla om möjligheten att fylla i med det man önskar. att det inte går att avslöja hela verkligheten eller fantasin. men det finns berättelser man bara vill veta slutet på och andra som man vill ta del av trots att man vet hur de slutar innan man påbörjat dem.
funderar över det jag gör här. vem och vad lämnar jag ut? blir det för mycket eller för lite? vinst eller förlust och i så fall för vem?
nu vill jag läsa om böcker samtidigt som jag önskar mig en anledning till att inte återgå till en gammal favoritlåt
7 kommentarer:
den låten har spelats alldeles för lite i vårt hem på senste tid. det tycker jag iallafall. man kan väl både vara seriös och sjunga om öl?
visste om myspacesidan, men inte dom nya låtarna. tack!
ska ha en bra helg. kram.
visst har den spelats för lite. vill mest bara inte att texten ska bli sådär träffande igen. förutom ölen såklart.
ny skiva tom!
Kram
jag blir jättenyfiken på vilken låt det är och så strejkar just den youtubesidan för mig.
jag tänkte också lite på det där igår efter din kommentar, och på vad det är som gör att jag lämnar ut vissa saker på bloggen som jag inte direkt gör annars. till viss del har det kanske med en anonymiteten att göra, och för jag kan ibland ha lättare att spilla från längst in till nästintill okända, kanske för att de inte vet så mycket mer än just det just då. fast jag vet inte, det resonemanget är inte direkt hållbart eller möjligt att applicera på allt, men det är väl å andra sidan inte speciellt mycket.
(någon form av tillägg, så vitt jag vet och känner till läser ingen som känner mig i det som ibland kallas det verkliga livet min blogg)
becca: låten är miss li´s late night heartbroken blues.
det påverkar verkligen vem man vet läser bloggen. för mig är det nog ganska bra att en del vänner läser. det både begränsar och vidgar. jag är både samma och någon annan här. jobbar på att ta med mig en del jag lärt mig här ut till "verkligheten". men frågan om anonymitet och integritet är intressant. försöker att inte lämna ut någon, men jag vet inte om jag alltid lyckas. de flesta som kan lista ut vilka jag pratar om skulle iofs förmodligen fått veta allt ändå. artikeln av Wennblad i tidningen Neo för fram en del spännande tankar om integritet och bloggar.
oh den gillar jag med, sådär lagom hysterisk typ... (var rätt irriterad för att jag var sjuk och sängliggande när hon spelade i göteborg förra året).
jag läser tyvärr löjligt få både böcker och tidningar (något jag ibland får för mig ta tag i och ändra på för att jag verkligen vill, men det går inte speciellt bra) så den artikeln har jag inte sett inte ens hört talas om.
jag bloggade tidigare mindre anonymt men något i min paranoida sida var inte helt nöjd med det, inte för att jag inte står för inläggen eller direkt ångrar något, inte heller för att någon tog illa vid sig eller så. för det är ju som du skriver också att de som kan lista ut vad det handlar om nog skulle få veta ändå. men det är nog det där med öppenhjärtligheten som jag ibland får kalla fötter inför, mest inför mig själv. och på något vis får orden mer vikt för andra, när de väl kommer ut vare sig det är i skrift eller tal eftersom de inte kommer så ofta från mig, något som gör det ännu svårare för mig att komma över den där spärren jag har. (ojoj lång kommentar).
vi såg henne!
läser också mindre än jag tänker att jag ska. den artikeln bloggade jag mig fram till. finns som pdf på nätet.
förstår det paranioda och hur orden kan växa när de lämnar en. själv tänker jag ibland att jag ska utnyttja Signe vs Tina mer för att komma undan. men när jag väl sitter här spelar det sällan särskilt stor roll. behovet av att skriva blir viktigast.
o långa kommentarer är alltid välkomna
Skicka en kommentar