jag har suttit ner i båten och leende undrat vart den är på väg. anpassat mig. väntat.
men en storm får hatten att flyga av. mängder av ord svämmar över. de kräver en reaktion.
så kommer den. välformulerad förklaring av läget. ska jag följa med måste jag finna mig i att vi aldrig haft någon riktning. så jag sätter mig ner igen. väntar och ler?
2 kommentarer:
men för guds skull, det är ju det du INTE ska göra! sätta dig ner och le igen, inte innan du fått en riktning. lova?
okej, förlåt. jag lovar. men så mycket klarare rikting kanske jag inte kan få just nu. och då vet jag inte om jag kan gå i land, jag kanske väntar ett tag till. fast nu är jag mest arg. o det är bra. hoppas att ilskan håller i sig.
Skicka en kommentar