överallt läser och hör jag om människor som fångar dagen, människor som tar chanser utan att grubbla. jag blir lite avundsjuk. ser ingen anledning till varför jag ska fundera mer. så jag har bestämt mig för att bli positiv. men jag är inte särskilt snabb i vändningarna. det är inte min styrka. det tar energi att ta tillbaka kontrollen. jag måste vänja mig vid tanken först. fundera över möjliga bedövningsmetoder. sen fixar jag biffen. yeah
8 kommentarer:
oh yeah. heja sickan!
fantastisk plan! du kommer klara det.
ibland känns det underligt att man gått så länge utan att fatta att det nog är det det hela handlar om: vara lite glad, typ.
man måste inte omfamna världen, eller springa runt o gylling-lycklig hela tiden. det räcker med att vara lite lite gladare.
så blir det fan bättre.
(kanske var den inte så dum den där som 70-tals-päronen tjatade om, ät upp din mat tänk på de fattiga i Afrika)
att fånga dagen - är en myt
Tack för heja-ropen. Trodde inte riktigt på idén själv först om jag ska vara ärlig. Men jag/man(?) blir jäkligt trött på sig själv när man bara deppar. Utvecklingslöst. Kan ju tänka sig hur rolig andra tycker att man är då.
O nä gylling-lycklig går inte att vara jämt (såvida man inte är påverkad eller det är fredag). Ja, trixet är kanske att äta maten och tänka på de fattiga utan att tappa hoppet eller tro att man är värdelös om man inte låter alla vila på en axlar.
britta: tror inte heller det är möjligt att fånga dagen. men man kan nog göra något av det man ändå får tag på.
jag tror att fånga dagen egentligen är ett jättebra uttryck, det är bara Robin Ws fel att vi tycker det är lite töntigt nu. men det är väl sjukt bra...va här nu.
jag gillar det.
o om jag kunde göra det skulle jag vara en lycklig människa.
då skulle jag skratta mer.
sova bättre.
hångla mer.
men är det möjligt att fånga dagen? skulle man vara genomlycklig då? kan man vara en ansvarsfull människa samtidigt som man försöker?
men det är klart alla är ju värda att skratta mer, sova bättre och hångla mer.
Skicka en kommentar