talade med en vän från förr igår reste tvärs över landet och flera år tillbaka berättade om framtiden som är idag härligt att bara vara omgiven av underbara människor, svarade vännen så sant, tänkte jag
ojoj, vi var aldrig så bra som fröken ville vi skulle vara. hade glömt staplarna i matsalen, men kommer ihåg "vi i femman" uttagningen då klassens resultat gjorde henne riktigt besviken. inte blev bokormen tillräckligt lång heller. besvikelsen kanske kom ur att vi oftast brukade vara så bra och exemplariska, så det blev en chock när vi inte var det. haha
(jag ser den högsta stapeln. den längsta bokormen. och ja okej då, vi i femman uttagningen den behöver vi kanske inte prata om.) ojdå, var vi inte allid bäst? det är den synen jag har kvar sen den tiden. att vi alltid var så sjukt bra och exemplariska. att fröken bara blev besviken för att det, som med allt annat, alltid kunnat bli bättre. ha ha.
3 kommentarer:
och genast undrar jag vem vännen var. nyfiken i en strut liksom. (gammal ex-kombo, kanske?)
och nutidsorientering gav mig en nostalgitrip tillbaka till matsalsväggen där dom där staplarna fanns. våran var tvungen att vara högst.
jepp, ex-kombon från huvudstadstiden var det.
ojoj, vi var aldrig så bra som fröken ville vi skulle vara. hade glömt staplarna i matsalen, men kommer ihåg "vi i femman" uttagningen då klassens resultat gjorde henne riktigt besviken. inte blev bokormen tillräckligt lång heller. besvikelsen kanske kom ur att vi oftast brukade vara så bra och exemplariska, så det blev en chock när vi inte var det. haha
(jag ser den högsta stapeln. den längsta bokormen. och ja okej då, vi i femman uttagningen den behöver vi kanske inte prata om.)
ojdå, var vi inte allid bäst? det är den synen jag har kvar sen den tiden. att vi alltid var så sjukt bra och exemplariska. att fröken bara blev besviken för att det, som med allt annat, alltid kunnat bli bättre. ha ha.
Skicka en kommentar