Huvudet känns tomt fast det surrar av tankar. Men då inte en enda stannar tillräckligt länge för att fastna och växa blir flödet meningslöst. Jag försöker göra viktiga saker. Men varje gång jag verkligen är där framför det viktiga känns det så skrämmande att jag flyr.
Dagens klaraste idé handlade om hur givet det är att vännen F är som en 3a, L en 2a, T en 1a eller möjligtvis en 7a. H är i alla fall en klar 5a. J är inte som en 9a, men kanske som 19. Själv är jag förmodligen en 8a, kanske en 6a. Allt kopplat till tidigare givna idéer om siffrors personligheter, fast ändå så väldigt annorlunda. Har kommit fram till att det nog är bra att jag aldrig började läsa till mattelärare.
15 kommentarer:
och där blev jag ganska nyfiken på hur 3:or utmärker sig?
"3 däremot alltid varit gul och inte särskilt trevlig"
Hoppsan, är detta jag? Ha ha.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Det är det som är så konstigt. Jag kan ha idéer om siffrors personligheter. Fast de stämmer liksom inte när jag kopplar dem till personer. Ändå känns kopplingen så given. Men jag skulle ju inte skriva det om det inte var en komplimang, hur otydlig den än är.
färgen stämmer ändå ganska bra. ljusrosa funkar oxå.
ja nyfiken blir man. Du skulle nog ha blivit en spännande mattelärare. Aningen svår att förstå och svårt att få bra betyg från om man ska kunna alla sifferkänslor, eller känna sina egna. Fast du hade väl inte haft betyg. Kanske hade de fått betyg i en siffra på känsla. Med färg.
jamenjavisst, färgen var jag helt med på! och lisa baby, det var en klockren kommentar!
19-vad är det för en siffra att vara? behöver en förklaring tror jag....
insåg att det skulle medföra en viss risk att skriva detta inlägg. men jag försökrar att alla jämförelser är positiva i detta fall.
lisa: nej, några betyg hade det naturligtvis inte varit tal om. men en färg skulle eleverna kunna få, så kunde man se om den förändrades under terminerna.
j: jag kan inte ge någon förklaring. det var svårt att hitta ditt tal, men nu står det helt klart att du är 19.
Får väl ta det som en komplimang att vara för komplex för att klassas som ensiffriag :)
hej i min klass har alla (nästan) fått smeknamn av killarna nästan alla utom jag, det känns rätt ok för det är mest smeknamn som har med något som man har gjort bort sig på . men när jag nu ser att du delar ut siffror så känner jag mig plötsligt mycket obetydlig att inte ens få en siffra...( inte så ledsen igentligen men väldigt nyfiken på vad för siffra du skulle sätta på mig)
hm, ja det var några som jag inte kunde sätta siffror på med en gång. men det är klart att du har en siffra. 9 tror jag, eventuellt 7. får fundera lite till. vill ju inte förhasta mig. s, t och m som jag inte träffar så ofta har inte heller fått några. men jag har några på lur. värre är det med dem som jag träffar regelbundet, men inte känner tillräckligt för att ge siffror.
kram
signe signe signe, fan vad jobbiga vi låter. vi, som i dina vänner alltså. men jag tror bara det handlar om att vi växt upp med det där att man måste ifrågasätta saker. inte bara gå med på det rätt och slätt. dina siffersättningar är säkert sjukt genomtänkta.
egentligen är det väl inte så konstigt att ni vill ifrågasätta siffersättning kopplad till personer. det kan ju uppfattas som ganska konstigt. men eftersom ni känner mig så tror jag att ni kan förlåta det och förstå att det inte är illa menat. det handlar nog inte så mycket om genomtänkning utan om genomkänning.
Oj, är var det minsann vild debatt! Det där med personlig siffra gör mig också nyfiken ;) Ännu ett bevis på att du har en tendens att tänka lite fööör mkt ibland Signe. Hihihi
Sofie, igår var jag säker på att du var en 6a eller 8a. nu tror jag att jag måste omvärdera det. kanske klarnar efter helgen.
Jag har föresten alltid trott att alla tänker lika mycket. Men när flera påpekat att man tycks tänka väldigt mycket kanske det är dags att omvärdera det. Önskar jag tänkte mindre och gjorde mer. Tror att det kan vara ett beroende...
kram
Skicka en kommentar