det är sådär 12 år sen vännen och jag tittade på filmen med Pfiffer så många gånger att alla repliker fastnade i huvudet. några år före det hade vi lärt oss att vara bekväma med att bara "va". konsten att trivas med att umgås utan att egentligen göra något.
denna påsk trodde jag det skulle bli ensamma dagar med görande. istället njuter jag av vännens sällskap och dagar som går. förmodligen kommer de ifatt mig snart. måstena. kanske ångrar jag mig då. men nu samlar jag energi för att möta dem. vet inte var tiden tar vägen och jag tänker inte som vanligt. bara ett lugn. jag har inte förtjänat det, men jag behöver det. med rätt sällskap har jag lyckats ta semester från mig själv.
9 april 2007
fortfarande lika bra
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
länge sen jag hörde den låten, den är grym och filmen är också bra. låter som om du har haft en skön helg och jag tror visst att du förtjänar det, låt måstena vänta lite till.
ja, filmen är en sån som dröjt sig kvar och lämnat spår. kan inte längre avgöra om den är bra utan tycker mest att det är ganska obehagligt hur lättpåverkad man är egentligen. för musiken älskar jag fortfarande. intresset som väcktes för Dylan då har blommat upp igen nu. och (den fördomsfulla bilden av hoodsen och romatiserade bilden av läraryrket till trots) drömmer jag naturligtvis i hemlighet om att bli just en sån lärare som Pfiffer.
ja, helgen har varit skön. välbehövd oavsett om jag förtjänat det eller ej. nu när måstena börjar bli högljudda känns det ok.
aha. det är semester från mif själv som jag har gaft i helgen. då var det värt det.
hoppsan. jag kan inte stava. men på mitt prata/skriva för snabbt språk (som du kan tolka vid det här laget) betyder mif=mig och gaft=haft.
typ.
Skicka en kommentar