en lite för bra dag. otrolig men sann

familjemedlemmar är sällsynta i vårt hushåll. men igår började dagen med frukost med ena kombon o hennes föräldrar. så himla trevligt
därefter begav det sig till staden inte långt härifrån. i hantverksföreningens lokaler utspelade sig sedan ett skådespel som ingen utom de som ledde det visste hur det skulle gå till. två något till åren komna män inledde med att hänga halsband om varandras halsar, tala i tungor och turas om att slå med klubbor i det festligt dukade bordet. publiken satt mållös när ännu en man tågade in med unga hantverkare i följe. efter ytterligare tal, sång, musik, ömsom sittande och stående gesäller hade de slutligen sina gesällbrev. synnerligen fascinerande tradition
som mycket stolt vän lämnade jag gesällerna och reste åter hemåt för att möta upp andra vänner. i deras sällskap såg jag ett uppträdande som fick mig att vilja byta till baggyjeans och dansa resten av kvällen. istället gjorde vi vad vi gör bäst; skvallrade, åt och drack vin.
när klockan närmade sig midnatt hörde jag via telefon hur de nya gesällerna försökte klara turen till bussen efter mycket firande. efter ängslig väntan mötte jag dem, glada och skakade. tillsammans reste vi till berget där vår vän packade upp efter den långa resan från en annan kontinent. när vi fått försäkrat att hon faktiskt var tillbaka välbehållen fick vi höra berättelser om lejon, ännu farligare trafik och utvecklande projekt i en värld där livet är antingen himmel eller helvete. en påse banachips senare konstaterade vi för tionde gången att vi var lyckliga över att vännen verkligen var tillbaka och att hon verkar ha haft en upplevelserik resa
tillbaka i kollektivet på ön somnade jag med datorn i sängen för senare vakna av att fnissande, nydubbade kombos tog sig genom dörren. med ett leende på läpparna somnade jag om