att få klä ut sig

idag har jag lekt skolfröken. med knut i nacken, blus, vadlång kjol och klack. men en snäll fröken ändå, en med armband av plastpärlor. en som smålett åt tanken på vad jag förut skrivit om klackar o kjol. fast ändå drömt om en pekpinne. jag har tänkt på hur det är bra att skolan inte längre är huvudsaken. att livet är större men gör det svårt att veta hur jag ska prioritera.

å jag har tyckt synd om män som aldrig vågat prova kjol. sen har jag skrattat i huvudet när jag tänkt på en gång då jag inte visste vad jag skulle tro när en man talade om lackkjol o klackar. o jag har tänkt att jag vill ha en kostym eller gå i dräkt varje dag jag ska jobba.sen har jag tänkt på när vännen och jag var små och klädde oss i hatt och gick med käpp. ok, vi var inte coolats i stan. men vi hade kul.

o jag har köpt denna:
jag har tänkt på minnen o blivit inspirerad. sen efter uppmuntran har jag kommit på vad som kan vara rätt. jag har tänkt att idag vill jag sjunga som Salem al Fakir. o senare har jag suttit bredvid en 18-åring som förstod med en gång hur det var fatt. att ibland kan man inte styra över sina prioriteringar.


fast jag vet att jag förmodligen verkar rörigast så tänker jag på hur någon en gång beskrev mig som lugn och trygg utan att jag förstod. o jag tänker på att det gör jag idag.