ibland kommer det över mig. att det snart tar slut. då blir det svårt att andas. klart att jag liksom andra vill komma vidare. jag längtar. men vill ändå inte lämna. försöker tänka ut en plan. fast jag vet att det är oundvikligt och rätt. vill ha en fot kvar
så märker jag hur andra saker har tagit slut eller förändrats. Å vill gråta. "det var bättre förr". fast jag vet att det inte är sant. bara delar. precis som nu. vill plocka russinen ur kakan.
oftast är det väl så, att man märker det i efterhand. men när den smyger sig på så långsamt så man hinner se den på vägen, då försöker man fly. skydda sig. för man förstår inte hur man nånsin ska klara sig efter
utan de ständigt återkommande och störande samtalen, diskussionerna och reflektionerna. utan personerna som tycks känna en del av en som ingen annan förstår. de som förstår för att de har gått samma väg. Hur ska det gå?
sen när jag tänker på det som med all säkerhet förändras senare, efter detta. allt det andra. det som är livet just nu. då knyter det sig i magen. då vill jag bara stå still och slå krokben för alla jag tycker om
idag är jag elak, tyken och skrattande. det är lättast så. ett försvar
7 kommentarer:
jag hatar saker som tar slut. men sen efter ett tag tittar man tillbaka och fattar att man klarade det. fortsättningen alltså, själv. eller mest mest med hjälp av erfarenheter från det gamla tar man sig dom nya. visst är det så? fast jag gillar det ändå inte.
man gillar det väl när man bestämt det själv, när slutet inte är något måste. Eller? Men klart man tar med sig erfarenheter. annars skulle man ju inte komma vidare
helt ärligt så vet jag inte om jag gillar dom sluten som jag väljer själv heller. jag gillar inte ensordet slut. som när kladdkakan i vår kyl är slut liksom, hur kul kommer det bli?
så sant. gäller att byta ut det som tar slut snabbt som attan
det jobbar jag på. kladdkaka snart slut som byts mot semlor.
o de funkar ju de oxå. fast man kan sakna chokladen. hm, vem var det som brukade ha en chokladbit i semlan?
ha ha! det var mina kusiner i Motala. som hade chokladbiten i semlan. så finurligt och barnvänligt för oss kräsna ickegillande mandelmasseungar.
Skicka en kommentar