26 februari 2007

saker faller på plats

luften har klarnat så att jag kan se bortanför mig själv.
jag lever inte bara i huvudet utan har flyttat ut i hela kroppen
och jag trivs
självdistans kanhända


när dagen avslutas med en hemkommen Frändli med skatter från människor som bor i staden på öar känner man sig saknad.

jag älskar och saknar

Om morgondagen vet jag att den innehåller efterlängtat arbete, skön läsning och ljuvligt kaffe gjort på en silvrig ny makapär och avnjutet i goda vänners lag

2 kommentarer:

Anonym sa...

längtar till kvällen med silver och er. vi är väldigt bra. sådär i största allmänhet.

Tina sa...

visst e vi. skönt att vi kan bekräfta det själva. objektivt liksom...