När jag var 19 insåg jag att jag skulle vara samma person och veta lika lite när jag är 69.
När familjen överraskningsbesök i lördags nästan fick mig att gråta kände jag mig som 50.
När jag tittar på Oprah känner jag mig som 47.
När jag sorterar disken innan jag diskar känner jag mig som 84.
När jag blir arg känner jag mig som 9.
När jag tittar mig i spegeln vid fel tillfälle känner jag mig som en sliten (inte en fräsch) 35-åring.
När jag sitter i styrelsemöten känner jag mig som 22.
När jag var tvungen att räkna skårorna i väggen för att kunna sitta stilla på dagens föreläsning kände jag mig som 5. (Det finns 31752 skåror i väggen)
Oftast när jag bloggar känner jag mig som ungefär 15.
Just nu känner jag mig som väldigt nyss fyllda 25 (och jag är ganska säker på att jag vet lite mer än vid 19 samtidigt som jag känner mig som en helt annan och ändå precis samma person som då)
Man är inte äldre än man känner sig sägs det. Är det inte andra saker än siffror som är viktigare?
3 kommentarer:
Du är galen. 31752 skåror. Räkande du så långt på allvar? Men annars fattar jag grejen. Jag känner nog likadant.
Men åldern, vad spelar den egentligen för roll?! ;-)
d var inte riktigt så illa, kunde räknas ut med multiplikationstabellen.
nej, åldern borde ju inte spela någon roll. Men ändå fastnar vi ständigt i dendär diskussionen, hur man ska vara och vad man förväntas göra vid en viss ålder. Sällan passar man väl helt in i schablonen. Viktigast är väl att man trivs med det man gör och dem man träffar. (ha ha) Här sitter jag o skriver att åldern inte spelar någon roll, men det är klart att den gör på något sätt. men diskussionen hamnar alltid i antingen eller. inget mellanting. kontentan...?
Det sorgliga är ju att ålderna har betydelse. I nästan allt. I nästan allas ögon. Tyvärr.
Skicka en kommentar