jag var en gång en organiserad och kontrollerad människa (läs anal). visst var jag lite knäpp också. en vän sa en gång att man aldrig visste om jag menade allvar eller skämtade. det tog jag som en komplimang. men jag hade alltid koll utåt, gjorde det jag förväntades göra. till viss del. jag gjorde inte revolt som tonåring, vilket förväntades. men jag gjorde läxorna och krävde rättvisa. som förväntades av mig. det blev viktigt att veta precis. exakt vad som skulle göras. undvika de oundvikliga misslyckandena. för de kom. det fanns situationer jag inte kunde kontrollera, hantera. ibland gav jag upp, men ofta fortsatte jag försöka. hittade min roll. jag växte och blev större. fortsatte unvika det utan ramar, utan rätt och fel. det gjorde mig ibland elak, sas det.
så blev jag kär, kär i en situation utan rätt eller fel. kär i det fria. jag hittade en roll i det med. jag hade ju lärt mig anpassa mig efter situationen. om jag höll det inom de ramar jag byggt var det inga problem. "frihet som i en liten ask". men friheten blev större och mer begränsande. jag återfann en gammal kärlek. ett nygammalt liv som skulle komma överens med det nya. två olika ramar med olika form. olika förväntningar från olika håll riktade mot samma person. jag vände och vred för att få bitarna att passa ihop. recycling på, för mig, en ny nivå. och efter en del slipande börjar jag få det att stämma. nu har jag snart en ny (flexibel) ram att fylla. men utifrån syns ännu inte skillnaden. de, för andra, osynliga extra centrimetrarna som lagts till blir skavda och nötta. krocktestade om och om igen. jag hoppas min airbag fortsätter fungera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar