Så länge jag behövt detta underbara. Var fanns allt förut? Jag talade inte. Gjorde någon annan det? Kanhända är världen fylld av hemligt undangömda brev.
Jag gläntar på fönstren och låter draken lukta på den friska luften. Det är inga sanningar, men bra nära. Mina brev finns kvar, men väger redan mindre. om jag inte lurar mig själv
Tänk om detta kunde förändra.
Jag lurar mig nog. Låtsas att detta är den verkliga världen. Härligt farligt. Jag vet ju vad jag hört; att det bara är 3% av världens befolkning som alls har tillgång till detta ljuvliga medium. En låtsasvärld ändå. Farligt härligt. Inget att stå till svars för.
En sanning ändå.
Det finns människor jag föraktar. Av avundsjuka såväl som igenkänning. Många gånger har jag lovat världen en bättre människa.
Jag fortsätter drömma.
Om någon frågar tänker jag skylla på Signe.
4 kommentarer:
ojojoj
jag fortsätter njuta!
det finns många undangömda ord i världen, vi kan nog inte ens ana...
glad få ta del av dina!
mina finns i väskor, jackfickor, bland boksidor, under madrassen. vågar knappt be nån vattna blommorna när jag är borta. ett plötsligt vinddrag kan få alla dessa ord o teckningar att virvla fram o regna ner över the intruder. ännu är jag inte redo för någonting sådant!
keep on rockin´!
det finns mycket att avleda uppmärksamheten med medan man väntar på att bli redo
Att avleda uppmärksamheten kan vara en uppfostringsstrategi. En mamma rusade fram till sandlådan där två små pojkar bråkade vilt. Inte skrek hon:"Sluta genast slåss!" I stället pekade hon mot trädet och ropade högt:'Titta en koltrast'!
ja ibland, kanske ofta, mår alla bättre av en undanmanöver
Skicka en kommentar