bergodalbanan

Efter månader av funderingar kring om mina tankar verkligen är viktiga nog för att ta plats på nätet har jag kommit fram till att det är dags att pröva. Min tro på andras intresse för mina funderingar över tillvaron har egentligen inte stärkts. Snarare är det mitt eget behov av att uttrycka mig (och kanske synas för att få bekräftat att jag finns till) som drivit mig till denna start. Kanske kan min blogg göra livet lättare för min omgivning. Kanske kan bloggen bli mitt andningshål. Kanske kan den bli en drivkraft. Kanske hjälper den mig att komma vidare, utvecklas. Kanske blir den platsen (eller icke-platsen) där jag kan berätta för min familj långt borta om vad som händer i mitt liv. Kanske blir den bra. Jag har många, små förväntningar.