piffism

Skryt

2012-02-07T22:48:00.000+01:00

Jag är 30 år. Jag har arbetat in det i huvudet och det känns både fel och rätt. Att förlika bilden av en 30åring med bilden av mig själv. Visst är det bilden av en 30någontingåring jag ska göra mig av med, men den har bott där så länge. Så jag har klippt håret som när jag var tonåring, varit på livets första massage och i lördags köpte jag ett par rosaröda byxor som alla på jobbet säkerligen tycker är galna. Snygg, cool, självsäker 30åring som kan överraska ska jag vara. Och i fantastiskt bra form så klart. En mils löpning kommer aldrig mer vara ett problem. Resten av livet har börjat. Nöjd i vår etta, glad åt att pojken får jobba med sin dröm. Jag kommer få min chans med. Och det finns gott om andra chanser att ta fram tills dess. Pojken och jag vet, så gott som man kan veta, att det är vi. Gifta en dag, i hus en dag och om allt går som vi vill även barn. Snart eller om fem år. Time will tell. Jag är med och styr. Har hittat ro, med otålighet som krydda. Jag har en pojkvän som hyr fästningar och köper upp sina pengar på fyrverkerier och födelsedagspresent till mig. Bara det liksom.

som om vi var 25, fast över 40

2012-01-08T23:35:00.000+01:00

Bromanceraggade med mannen och hans bästa igår. Nummer byttes och nattligt sms mottogs. Innan dess kolla vi på robotslagsmål och skämtade om stocken vi åt på. Idag kändes en playdate inte som en lika bra idé och vi ignorerade artigt manboyen som förhoppningsvis känner sig lika dagen efter som vi. På samma sätt har jag försökt ignorera faktumet att det finns lektioner att planera (jag får ändå inte betalt för tiden). Istället har jag slagit hans bästa i Wordfeud (som jag senast igår avvisat som sååå oktober 2011), slöat och nykärshemmaflörtat med kärleken. I år fyller vi gamla.

Fri tid

2012-01-01T21:07:00.000+01:00

Jag får livets första p-bot och springer en mil snabbare än någonsin förr. Jag sover första julen med kärleken i nytt föräldrahem, spelar spel med nästan vuxna syskonbarn. Sen leker vi med dem som är mindre och kärleken pratar om längtan. Vi slänger saker som väntat och jag flyttar in under sängen. Och med ens plockar jag fram ritbrädan som samlat damm i två år för att leta efter bilderna till historien som växer i anteckningsboken. Det är inte rätt ännu, men jag vinner mark. Och jag tänker att vi måste hitta ett sätt att göra allt dethär även imorgon.

nej, det blir inga mysiga julbilder på fejjan

2011-12-19T21:11:00.002+01:00

nog är lussekatter bakade, marknader besökta och hemmet pyntat. men framförallt är betygen satta och många andra måsten avklarade. oavsett vilka måsten som finns kvar håller jag ut nu, med mer ro i kroppen än föregående vecka. om tre dagar sitter kärleken och jag förhoppningsvis i soffan hos päronen. o sällan har jag väl längtat så lite efter snön. låt oss fira och vara lediga först. tills det nya året börjat, milen sprungits och bäbisfiskarna växt sig stora. då kan han få skotta. och fastän jag vet att dagarna försvinner snabbare än jag hinner göra upp planer för dem tänker jag att kanske, bara kanske, lyckas vi göra hemmet än mer hemrymligt någon gång innan vardagen blir vardag igen.

2011-11-23T21:44:00.001+01:00

Jag har sovit. Kommit hem från jobbet och sovit. Ätit middag och sovit. Varmkallrosig har jag vaknat till min onsdagskväll. Jag har inte städat, sorterat, kollat julklappar, planerat, fakturerat, målat, skruvat, bokfört, tränat eller gjort något som jag säkert borde ha gjort. Tyvärr är min Tv-onsdag slut och listan fick det att dra ihop sig i bröstet, så jag lägger undan datorn nu.

Bort

2011-09-22T19:38:00.004+01:00

Det har mustats. Och jag har beklagat mig. Som en bitterfitta har jag låtit. Över allt som ska vara fritid. Omöjligen har jag kunnat avgöra om det varit blodbrist eller befogat. Men när lugnet kommit till mig och mobilens radiolurar gett upp skaver något annat än tydligare. Och jag svär tyst över chefer som skapat och tillåter arbetssituationer som knäcker. Och jag förbannar oss som skyddar allt annat än det som är värt skydd. Och dendär längtan som kommer ibland smyger fram än en gång. Efter ett nytt hem, en ny plats och nya människor.

Fuck måsten

2011-09-06T21:20:00.001+01:00

Tiden räcker inte. Eller är det orken. Jag sover, jag tränar, jag träffar vänner, jag hjälper kärlek, vi hälsar på familj, vi fixar, vi är tillsammans. Däremellan jobb. Stundom underbart, stundom orosskapande. Allt nödvändigt. För lite av en del. En del samtidigt, som TV och radio-underhållningen. Jag söker sätt att omprioritera. Jag vill välja mer. Jag borde göra något annat just nu. Jag borde vara effektivare. Är det någon som vet var man får tag på en såndär sifi-port som förflyttar en mellan platsen på nolltid?

En dag ska jag visa bilder från samlingen om ljuden på morgonen. För mitt i allt lyckas jag ibland med fantastiska grejor.

piffi allkrydda

2011-08-25T21:57:00.006+01:00

av någon anledning finns den långa sömnen bara i drömmarna sedan dendär vardagen jag hävdat att jag gillar är tillbaka. så den redan fantastiskt lockande tvångs-kick-offen känns om möjligt än mer motiverad.

men trots enorm trötthet efter intensiva inskolningsveckor med scheman där "någon"-luckorna fylls med timvikarier blir vi inte tjatpedagoger. för vi trivs liksom. med varandra och rollerna vi format. vi gör ett sjuhelvetes bra jobb. så på det för tidiga sena kvällsmötet konstaterar vi att det finns saker att jobba på, men det går bra.

självklart vänder det redan morgonen efter. med skakande ben, ansträngt samlade samtal med föräldrar och gråt i halsen. tur är det då att han som förgyller vår vardag, genom att göra det vi aldrig borde gjort men kommer få gör igen när rektorn blir tvungen att betala full lön, säger att han tycker vi gör ett skitbra jobb. tur också att kollegor kan krama, barn skratta och syster förstå.

och ännu mer tur är det att andra brorsbröllopet på en vecka, som med all säkerhet kommer spä på sömnbristen ytterligare, kommer imorgon. med familjeglädje, hotell och dragspel hela natten.

under tiden sorterar jag bort allt annat än värmande tankar på nästa vecka. det går bara att leva en dag i taget. och just nu visar ju till och med kontoutdraget mer och vågen mindre än vanligt. vad kan väl vara viktigare än det?

2011-08-11T20:03:00.002+01:00

åter i vardagen
gillart

att blogga

2011-07-19T20:22:00.004+01:00

Läser och ser så mycket dåligt. Ja, dåligt. Och en massa ointressant. Det är måhända en smaksak. All skit gör det svårt att finna motivation för det egna. Allt eller inget tänker jag. För att göra det meningsfullt. Det finns ingen anledning att bara fylla ut plats.

Ändå.

Jag har bokfört o städat också.

so far

2011-07-06T11:34:00.004+01:00

Inget målande än. Inga museum. Men vänner. Turer på stan. Bad och långa dar. Och symaskinen har fått leva. Efter klänningen innan midsommar har det blivit mer. En kjol har fått knappar, en klänning gjorts bärbar, en jacka har krympts, en tröja likaså och ett par byxor har förvandlats till klänning. Så jag modebloggar lite. Ta da!

jag har en vision. nu börjar den. oj, vilken rolig vision det är.

2011-06-28T20:45:00.003+01:00

planerar semester
har spenderat två kvällar med att kolla resor som jag inte har råd med
så listar jag allt jag ska göra här i staden istället
fri i min egen stad

planen är att jag varje dag vaknar med samma energi som Pippi och liksom frågar mig vad jag ska göra av denna dag. efter fem veckors semester kommer jag vara smal, snygg, klok, inspirerad och tömd. säkert har en hel utställning skapats. och under alla utflykter jag gjort har jag både lärt nytt och återfunnit. samtidigt som jag läst en hel massa böcker.

jojo, så kommer det bli

2011-06-20T19:38:00.003+01:00

Försöker bestämma mig för om känslan i kroppen är arg, glad, beskviken, lurad, korkad, lättad eller ?. Just nu har jävligt förbannad mest energi. Kanske delvis bitter över energi som jag lagt där den varit menlös. Och en förundran över att någon kan säga sig tycka vi gör ett bra jobb samtidigt som någon med precis motsatta värderingar får en ny roll med mer inflytande, densamma som vi skulle stå upp mot och påverka. Och jag kan inte avgöra om det är mod att placera någon i en ledande roll när det är en dylik självutnämnd roll som skapat problem förr eller om det är feghet som gör att problem skickas vidare i hopp om att de ska försvinna under mattan. Eller kanske är det brist på förståelse om inte helt enkelt brist på engagemang.

Något är ruttet.

2011-06-20T10:35:00.001+01:00

längtar semester. är trött och tråkig. fast skönaste fröken.
kollegan med koll påminner om att jag bara har nio dagar kvar. men jag vill ha pengar också.

2011-06-17T12:19:00.003+01:00

Jo, jag hade en plan förstås. Kanske träna, definitivt städa, en tur till stan för att lämna in texten som legat i kuvert i en vecka, kolla lite konst, kanske bokföra. Smygstarta semestern som redan känns. Men min ena vad sover fortfarande sedan brunchsömnen. Två kuvert är igenklistrade och adresserade, fast på skrivbordet. I helgväskan ligger trosor, teckningblock och en bok.

2011-06-06T13:28:00.002+01:00

texten är klar. en gång till ska den läsas. om ett par dar.

konstaterar att jag aldrig kan tänka nu utan att tänka sen. vad som potentiellt är världens bästa planer byggs på i mitt huvud. imorgon, nästa sommar, om tio år... liksom varje gång jag sätter mig med mitt eget övergår jag snart till att planera projekt och lektioner. förbannelse eller drivkraft?

appropå träd. vad tror ni om idén "ett träd på tusen sätt"? trädet i sig kanske inte är viktigt. men jag tänker mig det som en ständig bild eller form. tillgängligt för alla. är det så?
jag tänker mig som ett sidoprojekt för hela skolan. alla, barn, elever och lärare får i uppdrag att göra träd på vilket sätt de vill. så kanske man kan visa på variation att beskriva och tolka världen. att allt är tillåtet. och så kan det fungera som inspiration till fortsatt arbete.

2011-05-30T21:59:00.001+01:00

2011-05-29T22:34:00.004+01:00

grunden till texten är klar. de tankar jag vill dela finns där. nu återstår kopplingen till litteratur. jag ska bara hitta den. men när jag ska öppna pdf och pp på datorn finner jag mig surfandes bland bloggar istället. jag borde ägna mer tid till mitt. teckningsblocket känns viktigare än litteraturen. jag överväger att strunta i att klockan är natt.

2011-05-28T22:43:00.002+01:00

framtid. drömmar. verkligheten gör allt verkligt. perspektiv kallas det visst. tiden blir oändligt ändlig. dagen längre. tiden kortare. jag minns inte längre vad som är måsten. inget viktigt görs. allt är väsentligt.

Vårens förskoleprojekt

2011-05-22T19:25:00.017+01:00

Start i samtidskonsten

Patricia Piccinini, The Young Family, 2003

Louise Bourgoise, Mama, 1999

Patricia Piccininis verk väcker kommentarer. en tjur... det ser ut som en navel... grisvattenko... Mama väcker frågor. Hur stor är de? Finns den i verkligheten?

Vad finns i verkligheten och vad är fantasidjur?

Egna skapelser

Hur ser det ut där de bor?

Studiebesök på Sjöfartsmuseet

En egen utställning

utfodrat lugn

2011-05-08T21:46:00.004+01:00

Efter föregående kurskväll kom inspirationen till början på sluttexten. Påbörjad får den gro. Bli något att redigera innan tankarna delas. Mot slutet av tre dagars ledighet närmar jag mig den åter. Som vanligt lagom till sömnen borde uppmuntras. Men jag hamnar på gruppexaminationsspåret istället. Det finns trots allt en del material. En påminnelse i mobilen om att hämta mer på jobbet. Veckans kvällsaktiviteter skrivs in i kalendern. Tid för mer läsning längre fram. Semesterlängtan har slagit bo. Framtids- och nutidsdrömmar blandas. I höst blir fokus mitt.

2011-05-03T20:39:00.003+01:00

6åringarna. dessa växande människor. ju närmre sommaren vi kommer desto längre in i hjärtat flyttar de. utan att stå still stannar jag upp och ser dem. hela deras personer. tänker att inte kan de vara lika stora som de stora barnen som lämnade oss förra året. de som jag träffar när jag går över skolgården. som ropar "hej Tina" och ibland bjuder på en kram. andra gånger tittar de på avstånd eller säger namnet på en annan fröken.

men det måste vara för tidigt denna gång. jag vill ha dem kvar och njuta lite till. göra allt det som är de mer rättvisa. uppmuntra dem mer. bekräfta dem. göra dem sedda. samtidigt vet jag att det är rätt för dem att lämna. de längtar vidare. till den stora kittlande läskiga skolan eller de hemvana lokalerna där syskonen redan går. o jag ser hur barnen som blir äldst till hösten redan växer in i nya lekar och roller. och det känns rätt.

men först vill jag välja ut fröknar till 6åringarna. så de får en sån som ser vad de behöver. som är bättre än jag på att se dem hela tiden. en sån som de förtjänar. men så blir jag förnuftig och talar om för mig själv att de måste få hitta sina egna relationer.

tills jag hör om fröken som var på besök med faddrar och redan dömt ut han som inte får bli utdömd. han som vi skäller för mycket på ibland fastän han egentligen är världens finaste. ska han inte få en chans att bli allt han kan förrän skolan är slut om tio år?

så vill jag följa med honom. och alla de andra. så de inte får magsår i försöken att fylla alla krav, eller mobbade för att ingen riktigt förstår dem, eller deprimerade och självskadande för att livet är jävligt, eller uträknade för att de behöver plats som ingen lärare vill ge dem, eller bortglömd för att skolan inte gör plats för alla, eller råkar ut för något annat som samhället rymmer...

skit.
vi måste ha något bättre att erbjuda dem.

2011-05-01T09:32:00.002+01:00

Nätverksträff skulle det bli. O nätverkade gjorde vi. På puben på andra sidan gatan. Samtalade istället för att höra mer av vad som låter för samma för att engagera. Är vi redan gamla och trötta eller bara bättre på att prioritera? Jag saknar revolutionen.

nöje vs nytta

2011-04-27T20:07:00.004+01:00

Ibland är det svårt att se skillnaden. Vackert arbetande. Olika måsten.

bygglov

2011-04-27T19:21:00.005+01:00

Av någon anledning finner jag att tre av fyra barn/elevgrupper arbetar med miljömodeller. Varken på förskolan eller i bildsalen finns det någon plats för mer. Hur blev det så måntro?

Många mil bort bygger föräldrarna hus i naturlig storlek. Själva konstaterar vi att mer utrymme än 38kvm bor långt fram i framtiden.

Projektet till kursen driver vidare utan att jag finner tid för samlande. Jag hoppas att bilderna jag tagit fortfarande lever åtminstone.

reformation

2011-04-04T22:10:00.003+01:00

Ser Körlings barn och ser vad jag vill vara. Undrar vad jag är och kan bli. På bilden i mitt huvud har jag kommit närmre än jag var i början. Förmodligen är antingen början eller slutet redigerad i minnet. Vill ha en grupp att känna. Mer tid. På förskolan eller i skolan. Känna alla barn på riktigt. Känna verksamheten så jag oftare kan fråga "Varför gör vi såhär?". Så vi kan stanna upp tillsammans och göra om. Läser här, får idéer där, vaknar och måste skriva något jag tänkt mellan drömmar. Man vill ju vara den bästa man kan vara nu, inte imorgon. Men alltid är något oupptäckt. Tålamodet finns bara med barnen. När jag lyckas vara i stunden. Och kollegors tankar studsar mot mig. Ljudlöst. De ser vad jag förflyttat till periforin. Frustrerade säkert. Med rätt eller ej. Jag prioriterar vad jag kan. Vi påminner oss själva om vad vi glömt att vi lärt. I magen krockar allt med byråkratin som jag fasar väntar. Legitimationen. Förbundet talar om statushöjning. Jag vill hålla med, men anar det värsta. Låst

det var en gång

2011-03-20T11:12:00.004+01:00

det är längesen nu. men det är fint att ha den liggande på hårddisken eller usbminnet när det är dags att organisera om och uppgradera.

eleverna vill ha graffitifärger och jag funderar på vad som bör tas upp med chefen och vad man ska låta densamma märka själv. vad jag orkar och var min tid med engagemang ska läggas. kärleken har jobbat på andra sidan och har fått andra perspektiv.

helgont i huvud och rygg med andra funderingar. på vad jag orkar och var min tid med engagemang ska läggas. när lust inte finns. nu och i framtiden. eller är det samma sak?

att ta chansen att skapa sin egen egen drivkraft till nya chanser. visst låter det fint? just idag önskar den största delen av mig att jag kunde nöja mig. se att livet förhoppningsvis är långt och chanser kommer igen eller åtminstone kan skapas senare. vad orkar jag och var ska min tid med engagemang läggas?

å andra sidan. kan jag effektivisera. om jag var tillräckligt motiverad. för mycket tid slösas. om jag bara orkade och kunde bestämma mig för var min tid med engagemang ska läggas.

blablabla

2011-03-14T12:07:00.002+01:00

Letar mig tillbaka till Sarah Moon och Lady Warhol på Fotografiska. Har kvar mersmaken.

Glasklart

2011-03-09T21:18:00.003+01:00

Surfar skolverket för att kolla om senaste ryktet stämmer. Det gör det inte. Betygen kommer tidigare. Och inte kommer det forsätta vara godtyckligt.

Utdrag ur kunskapskrav för Bild:

Kunskapskrav för betyget F i slutet av årskurs 6

Eleven kan framställa några olika typer av berättande och informativa bilder som kommunicerarerfarenheter, åsikter och upplevelser med ett

enkelt bildspråk och delvis genomarbetade uttrycksformer så att budskapet framgår. I arbetet kan eleven använda några olika tekniker,verktyg och material på i huvudsak fungerande sätt för att skapa olika uttryck. Dessutom kombinerar eleven några olika bildelement på ett i huvudsak fungerande sätt.

...

Kunskapskrav för betyget C i slutet av årskurs 6

Eleven kan framställa några olika typer av berättande och informativa bilder som kommunicerarerfarenheter, åsikter och upplevelser med ett

utvecklat bildspråk och relativt välgenomarbetade uttrycksformer så att budskapet framgår. I arbetet kan eleven använda några olika tekniker, verktyg och material på ett relativt väl fungerande och varierat sätt för att skapa olika uttryck. Dessutom kombinerar eleven några olika bildelement på ett relativt väl fungerande sätt.

...

Kunskapskrav för betyget A i slutet av årskurs 6

Eleven kan framställa några olika typer av berättande och informativa bilder som kommunicerarerfarenheter, åsikter och upplevelser med ett välutvecklat bildspråk och väl genomarbetade uttrycksformer så att budskapet framgår. I arbetet kan eleven använda några olika tekniker, verktyg och material på ett väl fungerande, varierat och idérikt sätt för att skapa olika uttryck. Dessutom kombinerar eleven några olika bildelement på ett väl fungerande sätt.

...

samtidsdjur

2011-03-08T22:00:00.003+01:00

Har de senaste veckorna på olika sätt arbetat med bilder av Patricia Piccininis samt Louise Bourgeouis konst. Med 5åringar, 11åringar och 13åringar har samtal förts. Vi har kommit in på barnafödande i Kina, vad konst är, djuruppfödning, byggsatser, sex och mycket mer. Förutom diskussioner blev det hos 5åringarna bilder på bland annat flygande spindlar och en penisfisk.

ekorrhjul

2011-03-01T22:48:00.003+01:00

tar mig till biblioteket och letar upp boken till kursen. bläddrar och känner igen. jag har gjort dethär förr. kanske som barn, men också som vuxen student. skit. nog påminns jag om sånt jag glömt att jag lärt. säkert behövs det. och på något sätt är det väl jag själv som envisas med att gå tillbaka. men jag saknar nyheter. alltför mycket känns som upprepning. jag lutar mig tillbaka och lyssnar med distans. säger några ord när jag tycker det är värt det. om jag bara tog mig för att leta nytt. tur är att barnen, finaste kollegan och några guldkorn ger driv.

Den farliga resan, Tove Jansson

Spindlar och fantasidjur

2011-02-28T22:13:00.008+01:00

Ett arbetsnamn och en plan. Jag planerar och visar för kollegorna. Vi har varsin ateljégrupp med 8-9 barn i varje. Såhär har jag tänkt, de vill också. Så jag berättar och förklarar idé. Öppet ska det vara.

Spindlar och fantasidjur

StopMotion-Projekt?

Syfte:

få erfarenhet av IKT
öva berättande, kommunikation
använda fantasi och kreativitet
diskutera fantasi och verklighet

1. Gör en bildsökning i Google och titta på:

Louise Bourgeois Mama
Patricia Piccinini

2. Prata med barnen om andra fantasidjur. Egna, påhittade, från sagor eller filmer

3. Börja göra figurer, valfri teknik

4. Manus. Hitta på en berättelse med djuren. Behövs det fler figurer? Ska alla vara med i samma.

5. Gör en bakgrund. Hur ser det ut där djuren lever?

6. Spela in filmen

7. Redigera

Vi vet inte hur lång tid och vad det blir av det, säger jag.

Men hur gör man spindlar?

Lås dig inte vid det. Det kanske inte blir spindlar, men man kan ju använda ståltråd om nån vill göra det.

Vi fortsätter prata och känner oss hyfsat överrens tror jag.

Hemma efter träningen funderar jag vidare. Är syftet rimligt? Kommer ämnet från barnen? Hur motiverar jag medieform? Jag ger mig själv svar, sätter ut ett frågetecken och påminner mig om öppenheten.

ljus och skuggor

2011-02-19T18:17:00.013+01:00

En dag då barnen var få och de vuxna många fann jag tre flickor i ateljén. Jag hade tagit fram projektorn för att testa hur man kan arbeta med ljus och skuggor. Rätt snart befann sig de tre barnen framför lampan.

De upptäckte hur skuggorna växer när man går närmre lampan och lekte i solljuset på golvet innan vi satte upp ett papper på väggen för att rita.

Kan man rita av skuggan? Kompisen får försöka först. Men man vill gärna försöka själv. Jag fick testa också för att slutligen även bli avritad.

Patricia Piccinini

2011-02-10T23:20:00.003+01:00

Angående dagens workshop. I huvudet kokas det med brittisk dokumentär om sent barnafödande och älskade barn på jobbet. Och jag funderar på valen som görs. Försöker förstå mitt eget resonerande om vad som är rättigheter och vad som är rätt.

2011-02-08T21:43:00.000+01:00

det är bra fint med elever o ungar

han kan han

2011-02-06T22:24:00.001+01:00

...eric ericsson. ny inspiration i Till vederbörande

orosdi-back.com

Hur kan konst inspirera till arbete i ateljén?

2011-02-06T21:51:00.004+01:00

Petra Bodén bilder och skulpturer känns som tagna ur en saga och skulle kunna vara en bra ingång till ett historia. Då vi arbetat en del med sagor tillsammans med barnen, de har stort intresse för film och vi arbetar för att föra in IKT i verksamheten dyker tanken på att göra film upp.

Under basgruppsdiskussionen bestämde vi oss för att arbeta vidare med bilden Förundran.

(http://www.konstepidemin.se/)

Jag har själv just börjat experimentera med Stop-Motion eftersom flera av de äldre eleverna är intresserade av det och jag har sett exempel på hur andra arbetar med det i skolan. Det är en teknik som jag tror även skulle passa de yngre barnen.

En tanke som dök upp i basgruppen var att låta bilden finnas i barnens miljö för att se vilka diskussioner som skulle uppkomma. Nästa steg i min planering är att i en gemensam samling kring bilden, med start i frågan: Vad är det hon ser? Följdfrågor kan vara: Vad kommer att hända? Hur ser världen runtomkring ut? Vem är det på bilden?

Utifrån diskussionen kan vi sedan skapa en miljö och därefter eventuella figurer. Historien får sedan växa fram under arbetes gång, då barnen gärna skapar berättelser i stunden.

lever

2011-01-24T22:44:00.007+01:00

just nu är jag stark. skriver inte på papper i första omgången, men i andra. berättar min uppfattning om kollegor när chefen frågar, med nyans hoppas jag. frågar tillbaka varför hon anställt som hon gjort. gör planer för hela verksamheten och driver förändring, långsamt.

fortfarande är jag något smygande. hoppas att jag inte tar i för mycket. för det finns andra dar när jag känner mig mentalt klappad på huvudet av folk som inte har med handen där att göra. hoppas det går att förändra utan att göra deras misstag.

kärleken och jag gör just ingenting, och njuter. småretas om det som inte spelar någon roll. för långsamma, månadslånga, samtal om framtid. letar lösningar i väntan på egna beslut. tiden går fort, livet långsamt.

om några dar ringer klockorna i kyrkan inte långt härifrån. därinne kommer ett liv sörjas.

veckosummering

2011-01-19T21:25:00.002+01:00

flickorna som är inne i målarfas tar plats och tar för sig i ateljén utan att fråga. ingen vuxen stänger dörren med öppetider.
åttorna går igång på Banksy och verkar tycka konsthistoria är ok trots konstiga ord.
sjuorna är inte övertygade. kanske kan projekttid övertyga.
femmor skapar med tre dimensioner och driv. jag får handleda och njuta.
stolar saknas fortfarande och akustiken lämnar en del att önska, men det är bra fint med en riktig sal.

lönen är något högre, trots att rektorn verkar undvika mig.

otaliga liter vatten har droppat från barnens ytterkläder.
veckan är på något sätt nästan slut.

teater är bokad till familjens besök.

ettan är tom med bara en.

vill man tillräckligt mycket kan man motivera det mesta

2011-01-14T23:57:00.003+01:00

jag behöver mer vilja

2011-01-14T23:24:00.002+01:00

Jag läser bloggar igen. Så som jag gjorde en gång. Letar och väljer njutningar. Det får mig att längta tillbaka till anonymiteten. Verkligare, ärligare, bättre inbillar jag mig. Jag trivs inte tillräckligt bra med att vara naken.

fäktning

2011-01-08T22:59:00.004+01:00

så som det ska vara varje dag egentligen, sa vännen.

mattematerial kan man tro. men det är såklart en byggsats för svärd och en och annan pistol. prickar och siffror i långa rader. det var någon som visste det med en gång och sedan dess har det varit självklart för dem alla. varje gång lådan tas fram är det någon som visar.
en av dessa dagar som inte är som andra satt jag där i rummet och var kung. fick gåvor och krona. blev störtad, försvarad och återtillsatt. toalett- och drickapaus. sen fortsatte vi. agerade fredsmäklare och krigsherrar.

nästa vecka är allt som vanligt igen.

essens

2011-01-08T22:48:00.002+01:00

Städning, bokföring, planering mm. Inget. Kanske borde jag lägga till sociala aktiviteter. Fortfarande nästan inget. Lite kursuppgift, lite schema och så en liten teckning. Som en slags hopp. Som semester light.

nyår

2010-12-31T20:27:00.002+01:00

utan bestämt mål blir familjen valet. lugnt skönt med en blandning av för korta och för långa dar. män med traktorer kommer på besök och tre koppar kaffe med kakor intas innan både frukost och brunch är förbi. ingen skidåkning idag heller. i sällskap av fadern och sonen som egentligen tycker lika om ganska mycket fast ingen av dem skulle få för sig att erkänna det. ett besök vid graven som hunden fortfarande inte går hela vägen fram till. så rör vi oss kring köket. med TVn och ugnen igång. utan nyårslöften men med outtalde önskningar.

Ken Robinson: Changing education paradigms | Video on TED.com

2010-12-21T23:03:00.001+01:00

Ken Robinson: Changing education paradigms Video on TED.com

Jag gör som Mattias och hoppas på spridning.

2010-12-21T21:26:00.007+01:00

Ni får ursäkta, ni lärare som enbart jobbar med elever och inte med barn. Fast om ni känner er träffade av nedanstående är ni välkomna att ta till er. För efter en termin med en fot på förskolan och en i skolan har det byggts upp en del som behöver sägas. Då endast en mening slapp ut efter en kollegas klagan över arbetsuppgifter hon inte tyckte borde vara hennes fortsatte så klart konversationen i mitt huvud och en del av det släpper jag ut här. För när jag sagt att jag tycker att de, dvs lärarna, allt kan ha mycket att göra men också ibland kan vara lite bortskämda. Och kollegan svarat att "man kan inte jämföra arbetsuppgifter" varefter en annan kontrat på ett sådantdär överslätande sätt som vuxna gör när de inte orkar ta diskussionen med ett barn som de inte tycker förstår riktigt vad det handlar om. Då fortsätter jag genom att säga att en jämförelse inte alls är orimlig. För vi på förskolan är utbildade pedagoger med uppdrag att utforma en pedagogiskt meningsfull verksamhet för barnen. Och att vi ständigt får ta tid från uppdraget för att istället plocka disk, städa och fixa är lika illa som när lärarna på skolan får kringuppgifter. Skillnaderna är att vi förväntas göra det utan protest, har lägre lön, sämre villkor och förväntas anpassa oss efter lärarna när något gemensamt ska planeras. Vår status är klart lägre, precis som så fritidspedagogernas och servicepersonalens. Och visst är vi delvis delaktiga. Vi låter det kännas och böjer oss för sådant som alltid gjorts.

Så var det sagt, eller i alla fall skrivet. Fortsättning följer tills vidare innanför mitt pannben.

inspiration

2010-12-19T21:34:00.003+01:00

från banksy.co.uk

en hel termin utifrån Banksy. kan det va något tro? analys, konsthistoria, eget bildskapande osv

tål att tänkas på

inte en gång till

2010-12-12T22:33:00.003+01:00

nu är det klart. tre dagar tog det. lite före och lite uppblandat under tiden, men tre dagar då det var huvudakten. jag har vridit och vänt på mål och arbeten. slutligen fann jag ett sätt att avgöra och motivera. helt rättvist är det inte. några var jag för hårda mot i förhållande till hur snälla jag var mot några andra. men så bra det kan bli utifrån de förutsättningar de och jag hade. så får det bli.

tänk om jag varit de. flera gånger har jag tänkt tanken. fast de ser starkare ut än det jag jag ser när jag nu ser tillbaka. medveten om att jag identifierara mig med dem som inte riktigt fixar det nu. fastän jag hade kopplat precis hur den funkade, skolvärlden.

så jag skulle vilja ha mer tid med dem. lära känna dem och locka dem vidare. se vad det kan bli av dem. låta dem se vad de kan. få dem att förstå att jag struntar i bokstäverna jag sätter bredvid deras namn i klasslistan. att det inte spelar någon roll för någon egentligen. bara för några tanter och gubbar som bestämmer vem som ska få komma vart och som tror sig veta något om vad skolan gör med barnen.

sömnlängtan

2010-11-30T23:13:00.002+01:00

jag avskyr brudgråten, släkt med tjataochskäll. avskyr än mer när jag inser att det enda jag kan motivera avskyn med är bristen på kontroll. att sömnbrist och hormoner ersatt den. glädjer mig ändå att kollegans konstaterande att jag inte varit som vanligt. som vanligt måste vara med skratt och barn runt benen. inte gråtande på toaletten.

livet ryms inte i tiden man har. människor dör och jag vaknar på morgonen med betyg i tankarna. nog kan vi bättre.

2010-11-26T10:52:00.002+01:00

ibland vill de inte veta av oss. de vill inte följa med in i ateljén och de vill inte att vi är i rummet där de leker. ibland får vi ge oss. låta dem leka i fred. ibland blir det bara tjat. världens tråkigaste fröknar är vi då. men ibland... så lyckas vi. vi blir accepterade. till och med underhållande och underhållna. vi får vara kittlande spöke, utmanare, belysare, sovande björn och allt annat som de är. när vi lyckats många gånger blir det färre "JAG VILL INTE" och "GÅ". ibland blir nästan jämt och man kan le när man gör dagens reflektion.

Exempel på 3dim arbete

2010-11-25T22:38:00.003+01:00

Vi har arbetat med musik. Barnen har fått se en del instrument och bilder på andra. Saxofon, flöjter och trummor blev det i första lervändan.

bittermandel

2010-11-20T10:18:00.004+01:00

learning study ska vi börja med. Marton är guden då. planera, analysera, göra om, se resultat. variationsteorin säger de. jag tycker de betonar fel. men tycker mr M det är som det ska stämmer det väl, det är ju hans teori. jag som är på en annan plats i min tanke just nu känner ändå obehaget krypa på när allt låter mycket mera skola. men nog kan det bli bra. en plan om att styra resten till min vinkling byggs i mitt huvud. självgod är jag. 12åringar som inte är säkra på vad som händer när blått och rött blandas vill jag inte möta igen. vuxna som säger måla när barnen tecknar, hur tänker de? kanske är detta en av bäckarna. en 12åring som inte kan alfabetets alla bokstäver hade de förfärats över, förklarar jag för mig själv. arg blir jag då och drömmer om ett möte, nej en föreläsning där de andra lärarna lyssnar och jag pratar. stackars jag som bara jobbar i förskolan har ett och annat att berätta för de bortskämda på skolan. medvetna ska de bli.

nog!
planen får utvecklas, bäckarna ska bilda en å och så vidare.

avund och "så skönt att jag kommit längre" i en underlig mix när jag möter de asymmetriska. vad blir det för känsla? jag sitter på föreläsningen och ser att orden jag bläddrade längt bak i blocket för att skriva redan står där. då är jag något på spåren ändå. det finns en tråd i mina tankar. jag gör stjärnor i blocket när föreläsningen och jag klaffar. små bekräftelser och utvecklingar.

jag tänker att bitterheten kommer vara bra att ha. göras till något konstruktivt.

Kroki

2010-11-13T17:47:00.006+01:00

För några veckor sedan fick vi i uppgift att se hur barnen tecknade kroppar i olika positioner. Tanken var att vi skulle se hur de gjorde utan att säga något om det. Jag valde dock att diskutera med barnen och låta dem stå modeller för varandra, eftersom jag vet att de gillar att vara delaktiga. Barnen var mellan 3,5 och 5,5 år.

En del av dem valde att teckna modellen på samma sätt oavsett om modellen stod eller satt, andra funderade och diskuterade för att komma fram till något. En flicka valde tille exempel att rita ett barn som satt på samma sätt som dem som stod, då benen sågs rakt framifrån i båda fall. De flesta valde dock att visa armpositionen på sina figurer.

En av flickorna visade hur kompisen satt genom att teckna denne från sidan.

En pojke valde att rita alla sina figurer på samma papper. Alla figurer är ritade på samma sätt, men det var viktigt för honom att han hann rita alla kompisar som var med.

Andra höll isär vem som var vem genom att rita av kläderna. Här har en flicka ritat kompisens blommiga tröja.

2010-11-13T17:18:00.003+01:00

medarbetarsamtal, lönebesked, APT, dokumentation, resursmotivering. jag talar för mig. min roll, mitt yrke, min utbildning. den professionella. jag tror på det. på mig och vad jag gör. vad jag vill. men när man sitter nyduschad på landet, efter veddragning, grönsaksoppa och promenad med bilvallarhunden, känns det långt borta. som ett annat jag. humöret är både lugnare och närmre ytan.

i veckan satt jag med vänner om kvällarna. gjorde som vänner gör. bekräftar gruppen, vad vi tycker och står. till skillnad från andra. dricker te och pratar. jobb och livet därutöver. utan att riktigt finna var det ena slutar och det andra börjar.

jag tänker att balansen blir en annan en dag. några år innan det förändras igen.

för att jag vill

2010-11-06T21:34:00.003+01:00

en helgmorgon vaknar man och väljer vad man ska göra. städning av eget val, fika på gården och en promenadtur visar det sig bli. kvällen före har tuschpennan fått fäste på blocket för första gången på länge. nån gång i veckan nämnde någon något om att det något sådant skulle kunna hända under helgen, utan att riktigt tro på det själv. samma helgdagskväll visar det sig att det till och med blev en fortsättning. som i triss-reklamen. några svordomar senare har ritbrädan plockats undan och bilden bytt format. och utan att värdera om jag är nöjd med resultatet eller ej är jag nöjd med att det gjorts.

Workshop

2010-11-04T20:06:00.003+01:00

framåtveckling

2010-11-03T23:02:00.003+01:00

Vi pratar om vad vi gör, jag och kollegan. Hur vi gör, varför, hur det går och hur det skulle kunna vara. Det är vår styrka. Egna tysta reflektioner som blir gemensam muntlig. Baserad på sånt vi läst, tänkt, sett och känt. Ibland träffar vi rätt. Förändrar och känner det. Andra gånger blir det bara tankar, som får mogna eller falla bort.

Idag förändrade vi. Kanske för en dag, förhoppningsvis längre. En såndär sak som växt ett litet tag och var tvungen att testas. Vi vuxna kände efter och sa till varandra Va lugnt och skönt det är. Barnen fann sig och tycktes nöjda med situationen. På väg hem talar jag till föräldrarna i mitt huvud. Motiverar stadigt vikten av socialt samspel. Lekens betydelse. Skillnaden mellan utomhus- och inomhuslek. Att det är nu de har en god chans att lära sig att möta varandra och sig själva. Att språket och så mycket mer kommer på köpet. Därför stannade vi inne hela förmiddagen. Lekte och skapade. Bara var. Lät regnkläderna hänga i hallen, med tjatet som alltid hänger med. Måstelöst. Så tänker jag vidare på hur jag skötte mig. Rätt ok, men bättre kan jag bli. Fastnade i pysselmaterial och teckningar. Glömde vad jag sagt högt så många gånger den senaste tiden. Att vi ska vara där barnen leker. Konstaterar ändå att vi ändå är flera. Att någon annan var där och några av dem som behöver mig var runt bordet och blev sedda. Kommer hem, läser Mia Skäringer och ser att fler chanser kommer.

Imorgon stannar jag hemma. Vad gör man en ledig torsdag? Låter bli att ställa klockan. Kollar lite omdömen kanske. Eller tränar? Köper något?

På fredag är jag tillbaka hos barnen.

Därför

2010-11-01T21:20:00.006+01:00

Det står i läroplanen. I litteratur. Och i stunden finns den där. Eller kanske här. Känslan av skapandets utvecklande kraft. Att upplevelser och undersökande skapar erfarenheter om världen. Motorikövande. Tillfälle till lärande och reflektion genom att studera, se, göra, pröva. Upplevelse. Förståelse. Roll. Funktion.

Gardner skriver om multipla intelligenser och Malaguzzi om barnens hundra språk*. Vi måste sträva efter att utnyttja så många som möjligt konstaterar de. Lowenfeldt, Read, Arnheim och Vygotskij har sina teorier med olika slutsater om vilken roll pedagoggen bör ha. Löfsted** skriver om dem. Liksom henne finner jag en slutsats där förståelse för barnens värld, visuell förmåga och ledning är delar av en pedagigisk roll värd att sträva efter.

Att läsa om det är fint. Men att se det är bättre. Lockar till revolution.

På vägen har jag börjat göra min egen bild av vad det handlar om. Säkert har jag hittat den någonstans och gömt den i mitt minne utan att registrera ursprunget. Inte vet jag. Men dethär tänker jag mig att det handlar om:

*Reggio Children. (2001) Project Zero: Att göra lärandet synligt - barns lärande individuellt och i grupp. Stockholm: Stockholms universitets förlag.

** Löfstedt, Ulla. (2004). Barns bildskapande: Teoretiska perspektiv och didaktiska konsekvenser. Jönköping: Jönköping Univ. Press.

2010-11-01T11:52:00.002+01:00

begravt. tagit i hand, lett och gråtit. suttit ned med tre föräldrar och kommit på mig själv med att vänta på den fjärde. lagat mat och ropat in karlar. promenerat. hållit hunden som inte vill gå nära det grävda. ställt om klockan och kört omvägar. pratat och sett på dansbandskampen. kramat hårdare än vanligt. varit tillsammans.

Projektet

2010-10-23T19:11:00.003+01:00

Cyklande hem en dag. Tänkande som vanligt. Stora barn, sk ungdomar, närmast i tankarna. De har börjat på sina projekt. Fått ordet Gränser och översatt det till sitt eget. Första gången jag provat på riktigt vad som under utbildningen planterades och gödlades i sinnet. Första gången jag vågat. Första gången med stora barn. Inte riktigt första gången för dem. Men första gången för oss. Var det hamnar återsår att se. Men efter en första lektion känns det redan bättre än det mesta andra. Så jag rusar till framtiden då fria, undersökande projekt, varvat med inspirerande övningar och förberedande uppgifter, tar nästan all plats. I arbetet med de små barnen har det redan flyttat in. Med finaste kollegan. Med Reggio nära i tankarna blir det lättare att ge det plats. En kostym att växa i.

På väg ut ur salen på HDK några dagar senare, ser jag lappen med Gränser. Hon som kommer nästa vecka, har hon gjort vad de stora barnen gör?

2010-10-23T19:02:00.002+01:00

-Trivs du på ditt jobb?
- Ja, fast...

Det finns aldrig något enkelt svar tänkte jag. Fast så tänker jag om och ställer om frågan till mig själv.

-Ja, jag trivs med mitt yrke. Att vara pedagog, att arbeta med bild och barn. Och trots att det finns gott om tillfällen då jag i efterhand önskar att jag gjort annorlunda, är jag stolt över mitt arbete.

Så visar TH en beskrivning av atelieristans roll. För mig själv checkar jag av listan punkt för punkt, helt eller delvis. Tänker på medarbetarsamtalet som snart väntar och undrar om det är vägen för att pricka av alla helt.

2010-10-21T22:10:00.002+01:00

läser tillbaka och ser att tiden redan blivit en annan. hon med babydunen blev bestulen på framtidhoppet. hon finns bara som kropp nu. i minnet går jag tillbaka, steg för steg. från fixade leendet och nejlikan under händerna, på bröstet, i kistan. via rosslande andetag, mitt i natten, med mina tår under madrassen och TV-ljus utan ljud. till leendet och babydunen när peruken lyftes vid bordet. där jag är nu.

Färguppgift

2010-10-21T15:15:00.013+01:00

Förra veckan lät jag barnens intresse styra vad vi skulle fortsätta med, efter en stunds arbete med portfolios och självporträtt. Det första de sa var att de ville rita med de svarta pennorna. Det är blyertspennor av bättre kvalitet och med olika hårdhet som blivit en favorit, men inte alltid är framme. Ulla Löfstedt konstaterar detsamma i Barns bildskapande och menar att många barn gärna gör "petiga " blyertsteckningar. I detta fall tog jag barnen på orden och tog förutom pennorna även fram kol, svart oljepastell och svarta vaxkritor. Barnen sätter igång att rita och pratar samtidigt om vad de gör.

Det är en gris! utropar en pojke på drygt 5 år och får medhåll och kommentarer av kompisarna.

Jag kan rita en drake, säger en av flickorna som är ett år yngre.

Kolla denna! utropar en pojke.

Kolla denna! kontrar en annan.

Vilken häftig svart, säger jag när jag ser ett barn gå igång med en tjock oljepastellkrita.

Jag ska göra hela svart, svarar han.

Får jag den nu? frågar kompisen. När det dröjer går han och kollar i lådan varifrån jag tog fram kritorna.

Det fanns en till. Jag ska också göra hela!

Jag ska göra hela! upprepar den första pojken medan han ritar.

Denhär kommer ta slut, konstaterar han sedan och håller upp kritan.

Efter en stund fann barnen, i jakt på fler tjocka oljepastellkritor, även andra färger. Jag lät dem arbeta fritt för att se vilka idéer som dök upp. Barnen diskuterade med varandra och arbetade intensivt.

Jag har målat jättemycket! säger en av de yngre flickorna.
Kolla på mina händer, säger en annan och visar upp dem.

Ofta försöker jag låta barnen få tid till både styrt och fritt arbete i ateljén. Många idéer om vidare projekt just ur det fria, som på så sätt fungerar som förstudier. Min första tanke efter detta tillfälle i ateljén var att fortsätta med färgen svart, genom att kolla på olika slags svarta. När jag kollar igenom dokumentationen funderar jag dock på om det inte blir något annat.

2010-10-18T11:04:00.003+01:00

man hinner inte allt om man vill känna också

även om det enda man känner ibland är huvudvärk låter jag det vara så

no1

2010-10-13T21:31:00.000+01:00

första träffen med senaste basgruppen

mgn

2010-10-09T22:50:00.002+01:00

5åringar:

5or:

2010-10-09T22:33:00.002+01:00

ibland tycks dygnen ha för många timmar. och när jag sitter på de små stolarna och turen kommer till mig att berätta om mitt jobb låter det inge vidare. kvällen innan har vi suttit på jobbet och konstaterat hur jäkla bra vi faktiskt är. boken full med igenkänning ligger i väskan. jag har visat på jobbet, för det var stört omöjligt att komma ihåg titeln annars. lyssnandets pedagogik får förhoppningsvis öppnas av fler på jobbet. dagen efter sitter jag i kommunhuset och lyssnar på Gunnar Hyltegren. axlarna känns lite lättare sen, men det är ändå skönt att en av finaste vännerna gör mig sällskap på lunchen. vi behöver inte mingelsocialisera.

ingen oskuld

2010-10-01T14:08:00.002+01:00

sitter i en annan värld och kollar in alla andra ateljeristabloggar. många som är nya i bloggosfären. funderar lite över hur det jag skrivit förr och det jag ska skriva i kursen hänger ihop. hur jag behåller mitt språk.

2010-09-28T19:14:00.001+01:00

jag letade Albinonis Adagio. när jag fann den på orgel insåg jag att det är för tidigt

Del 1b

2010-09-28T19:10:00.001+01:00

Min ateljé

Utformningen av ateljén på min arbetsplats är skapad av oss pedagoger det senaste året. Från ett trångt och undangömt rum har vi flyttat den till ett stort, luftigt, ljust och centralt. Där finns både material som är lätttillgängligt för barnen och synligt, men tillgängligt endast med pedagogers hjälp. Det finns ståplatser vid stafflier, sittplatser vid ett gemensamt bord och golvyta vid större arbeten. Vi har även platser och teckningsmaterial för barnen utanför ateljén, då det finns tillfällen under dagarna när de rita trots att det inte finns möjlighet att gå in med en pedagog i ateljén.

Ett stort rum centralt i verksamheten fungerar bra och är inbjudande. Min erfarenhet är att ett rum där man kan arbeta med olika material i olika delar av rummet fungerar då barnens fria projekt ofta kräver olika. Då det kanske bara finns en pedagog tillgänglig och barnen dessutom kanske går mellan arbeten eller hjälper varandra är det viktigt att klunna se vad alla arbetar med. Vad jag mer skulle önska är förvaringsrum i anslutning, där exempelvis kartonger och annat byggmaterial skulle kunna förvaras när det inte används utan att det störde den visuella miljön i ateljén. Möjlighet att såga och spika är något jag skulle önska i ateljén. En ateljé öppen för skiftningar och frihet. Dess fysiska storlek är något som till viss del är beroende av storleken på barngruppen. Ett ordetligt stort rum där det finns möjlighet att arbete lugnt och bre ut sig när man är mindre antal barn, men ändå har plats för många när arbetet är annorlunda är något som jag önskar oavsett.

Inspirera varandra?

Visst är det viktigt att barn för möjlighet att koncentrera sig i fred ibland. Jag har trots alla fönster i vår ateljé, mot andra rum och gård sällan upplevt dem som störande för barnen. Ofta har barnen utanför längtat in, medan barnen där inne har arbetet oberörda eller glatts åtr uppmärksamheten. Att våga visa och vara stolt över vad de gör anser jag är en viktigt del av det skapande arbetet. En öppen fysisk miljö bidrar och gör det naturligt. Men naturligtvis är det viktigt att det finns platser i rummet som inte är lika exposerade, där barn kan välja att arbeta om de vill vara ifred.

Kladd eller inte?

RE-filosofins skapande arbete, med sinnesupplevelser och lekfullhet kan nog ibland ses som kladd från ett utifrånperspektiv. Men ser man de små upptäckterna mitt i allt annat ser man också värdena. Vid andra tillfällen är syftet något annat, exempelvis vid avbildning. Då är det upp till pedagogen att göra en avvägning och kanske låta barnens dagsform avgöra vad man kan förvänta sig av dem.Vissa barn väljer ”kladd” när de känner att de inte behärskar uppgiften. Då kan man finna sätt att stödja dem i arbetet och våga.

Del 1a

2010-09-28T19:03:00.004+01:00

Sammanfattning och kommentarer till Tarja Häikiö text

Tarja definierar temaarbete som en del i helheten, en grund öppen för förändringar. Förändringarna baseras på olika former av observationer. Arbetet kan vara kunskaps- eller probleminriktat. Hon skriver vidare om skapandet och hänvisar till Ingelstam som i sin tur hänvisar till Dewey när de beskriver skapandet som sinnesträning. Utifrån bland annat Vygotskijs teorier samt sina egna erfarenheter som ateljerista har Tarja själv funnit en metod för skapande arbate med barn; ”se – uppleva – återskapa”. Denna öppenhet, att se det stora i det lilla, är vad jag beundrar i Reggio Emila-filosofin.

Då jag läser styckena om Tarjas observationer och erfarenheter av verksamheten i på förskolorna i Reggio Emilia (RE) påminns jag om mitt eget besök där. Barnens arbetet med ljusbord, OH-apparat, returmaterial och floden Po, liksom pedagogernas dokumenterande och organisation är sådant som jag känner igen. Men nu sådär fyra år senare, med en examen och två års egna erfarenheter av arbete inom förskolan, är mitt perspektiv förändrat och bilden av RE ser annorlunda ut. Många tankar om den pedagogiska verksamheten på förskolan där jag arbetar är liknar REs, men organisationenerna skiljer sig. Tidsfördelning och en stark pedagogisk roll ger en professionalism som jag kan sakna i vår vardag. Jag kan se och vara stolt över mycket av det arbete som jag och mina kollegor gör tillsammans med barnen. Öppenheten i skapandet som jag beundrar i RE-filosofin finns ibland, men pedagogisk tradition och förväntningar hindrar ofta. Under besöket på Fjärilen i Kungsbacka såg och reflekterade jag över att vi gör många bra saker i vår verksamhet. Den avgörande skillnaden är dokumentationen, som vi skulle kunna använda för att stärka professionalismen i vår roll som pedagoger. Tarja skriver om hur pedagogerna i RE analyserar barnens bildskapande och använder Munaris material. De vågar det enkla och tar sitt arbete på största allvar. Då Tarja tar upp diskussionen om dokumentation och marknadsföring med pedagogerna i RE konstaterar de just att det är led i att visa professionalism och ger värde åt barnens arbete. Dokumentaionen fungerar även identitetsspeglande för barnen.

Vikten av dokumentation är något som vi börjat samtala om på förskolan där jag arbetar det senaste året. Där har portfolios använts länge, men dess förankring i verksamheten har de senaste åren varit svag. Genom att revidera dess utformning samt prova olika former för verksamhetsdokumentation känns arbetet mer aktuellt. Barnens och föräldrarnas delaktighet i detta är något vi just nu arbetar för att utveckla. Även Tarjas beskrivning av arkitektur, inredning och matens betydelse för verksamheten i RE för mig att fundera över motsvarigheten på min arbetsplats. Något som ständigt diskuteras i arbetslaget och de delar som vi har möjlighet att påverka utvärderar vi löpande.

2010-09-26T13:39:00.002+01:00

vaknar medan han som krupit närmare under natten fortfarande sover. närmast ryggstödet med en snart sovande arm. rör lite på fingrarna för att fördröja. vet att han mest slumrar nu, men vill inte väcka. andra armen runt, under hans. så nära man kan komma. i huvudet planerar jag jobb. den omtalade reflektionen, utvärdering och förändring. en annan slags svårt. inte som hon som sover av utmattning en trappa ner. mindre än någonsin. ska jag berätta om det

Del 2

2010-09-25T11:14:00.002+01:00

Reflektioner kring ens pedagogiska roll är något som ständigt finns närvarande, vissa dagar mer än andra. Med en krönika och ett reportage i Bild i skolan tar jag en paus från det tunga i livet som omger mina nära och mig just nu och funderar över min lärarroll. Handledare i kreativa processer kanske kan vara en titel värd att sträva mot. Jag tänker på rollen jag har just nu, där både skola och förskola ingår, och konstaterar att jag trivs bättre som förskolelärare än bildlärare. Förutom samhörighet med kollegor, lokalers möjlighetar och relationen till styrdokument är det relationen till barn och elever som fäller avgörandet. Så tänker jag på hur en roll som ateljérista på förskolorna i området skulle kunna se ut och blir lätt avskräckt. Medveten om att intresse hos barn kan fångas snabbt, men att relationer tar tid att bygga. Som ateljerista skulle jag önska mig mycket kontakt med barnen utanför ateljén. Som bildlärare önskar jag mer kontakt utanför lektionsrummet. En pedagogisk handledare i kreativa processer skulle ha det, tänker jag mig.

packad

2010-09-25T11:12:00.000+01:00

inte snart, men senare

bläcklek

2010-09-25T11:03:00.003+01:00

före det som är nu

en dag kommer jag vara så klok så klok

2010-09-15T19:59:00.004+01:00

mobilen fylls med komihåg. tar mig från en orimlig bildsal till en annan. vi läser och analyserar matrisen. sällskapet och uppgiften påminner om svunna tider. ovant men njutbart. tänk att det kan vara så "i verkligheten" också. söker och binder knutar till nätverket.

jag lyfter barnen upponer, känner ryggen och jagar istället. spelar bandy, går i skogen och hoppar jämfota. hon som varit tyst i snart två år ler numera och pratar när vi möts. jag kan omöjligt stå emot. suger åt mig allt. så bra kan jag bli. vi säger det högt när ingen annan hör. felen vi ser omkring oss gör oss bättre. i hemlighet hoppas att vi ska få bannor och få förbud att hantera mat, så vi får tid att bli ännu bättre.

och kärleken hemma är. upp ner och framåt. fastän vädret varierar inuti kan jag i distansens stund se att jag lär mig. resten av livet tänker jag lära mig

växt

2010-09-13T11:02:00.003+01:00

en vis säger han. envis säger jag. flervis kan man bli. hon lyfter peruken och visar vita babydun på skallen. grådvärgarna gömmer sig i mossan. vi ropar, svarar och följs åt. på andra sidan bordet viskar de och ler i samförstånd åt mig och det finns inget att oroa sig för. jag blir förlängd stablitet när starkaste nya benen bär honom framåt. jag cyklar och undrar var tiden finns.

klagansdans

2010-09-06T22:11:00.001+01:00

tillbaka för att komma framåt

2010-09-03T09:42:00.004+01:00

för drygt tre och ett halvt år sen startade jag här. så sitter jag i samma lokaler som då och det pratas om process-skrivning i bloggosfären. grannen frågar och jag förklarar. kollar listan på böcker och konstaterar att den första redan ligger i bokhyllan. ritar samma sko som jag gjort förr och som mina elever fick göra förra veckan. får uppgiften som jag redan startat med samma elever utan att veta om det. känner mig som en sann produkt av min utbildning. ja, jag gjorde analyser med de andra eleverna och ateljén på avdelningen finns där tack vare mig. funderar på om det är värt att skilja mig från det jag lärt. om det går. känner mig tjock om benen och är förbannad över att jag inte lärt mig kräva lönen för det. lugnar mig själv med att livet förhoppningsvis är långt. ser mig omkring känner att jag kan mindre, lika mycket och mer än många. kollar klockan och kalendern och väger min tid.

en dag..

2010-08-27T08:44:00.000+01:00

kommer jag skriva ett fantastisk livfullt inlägg om hur underbart det är att arbeta med barn och bild. när jag är mindre tänk och mer driv på jobbet. tills dess tänker jag lektionsupplägg och övar tecken med händerna.

2010-08-13T15:08:00.002+01:00

inget att visa. jobb, vänner och tröttheten har tagit min tid. avslappnat på min vakt har jag gått och plockat. känt en föraning om vad hösten kommer med, men tagit det med ro. och så nu, tre telefonsamtal och ett ansikte mot ansikte avslutat med handslag, tar den ut en ny riktning. samma grund med samma utmaningar, kryddat med en fjärdedel nytt. framfötterna gjorde avtryck. barnsligt förtjusta fjärilar i magen

Det var då

2010-08-11T14:30:00.001+01:00

Kulturkalasinvigd. Stående på en bit bakom ungdomarna som ropar när Timo frågar, men framför kärringarna och gubbarna som han frågar efter sen. Småsvajande till musiken konstaterar vi att det är rätt roligt att titta på folk. Min roll som en såndär i trettioårsåldern manifesteras.

2010-08-04T09:53:00.002+01:00

Annika tipsade om dehär. Nya idéer dyker upp. Detdär utbytet av tankar kring vad man gör saknar jag. Längtar tillbaka till HDK. Plattformen för diskussion kan ju föras på nätet såklart, andra har ju försökt förut på Fejjan tex. Hur får man det att fungera?

2010-08-03T20:54:00.002+01:00

Nog!

2010-08-02T13:21:00.003+01:00

nöjd, med en känsla av att något saknades somnade jag igår. imorse hade jag kommit på det. mer skit och kontrast. tills pappret började ge med sig. skulle slutat tidigare. men datorn fixar. tror jag. skanna. ok, men jag får fixa färgerna. nej, inte riktigt så. äsch, jag lägger upp den ändå. hm, nya färgtoner igen. dags för något annat.

2010-07-31T14:49:00.002+01:00

idéer, tid och lust ger resultat. inspireras av andra, närmast Monika och Carl Wilhelmson, och mig själv. vilja att bygga nästa steg

2010-07-29T18:02:00.002+01:00

låten spelas i mitt huvud och jag kan bara sjunga med.

klibbsvettas och rycker till vid varje fluglandning på kroppen. regn ute och inget att riktigt göra. och det är finaste semestertiden. i soffan hos svärföräldrarna målar jag halvdanna akvareller, ritar lite, läser gp och ägnar för många timmar åt att lösa sudoku medan tvn står på. den enda hållpunkten är in treatment, mat och kaffe.

i bilen ligger en lista på höstens barngrupp, handskriven på en reklambroschyr från nordea. för att jag längtade efter hårda vadjagsaknatdig-kramar och var tvungen att komma på alla.

under lägenheten ligger det som var värt att flytta från ateljén, och lite till. nu delar det rum med en mangel och kärlekens sekratörer, sågar och trimmer. nära och kärt.

drygt en vecka till innan morgonturerna på cykel startar igen. min kropp vill. innan dess blir det nog ett par resor till i bilen, vän- och släktumgänge som sig bör och lite mer av mitt. suckarna består, uppmärksammade av kärleken. men allt känns liksom bättre än väntat.

2010-07-27T14:38:00.000+01:00

direktörn kommer när jag fått honom i balans

2010-07-26T11:48:00.004+01:00

post

2010-07-19T16:52:00.005+01:00

väl hemma kom längtan till process och överrumplade mig. fastän pappersarbetet som vanligt tar mer än beräknat finns tron där. en ny plan på vad som ska hända i en ny källare, med gammalt som grund som sig bör. snygga är de inte, men idéer ändå. så kan det gå

2010-07-19T16:48:00.002+01:00

jag hade inte räknat med att Picasso skulle drabba mig så. han har inte gjort det förut. men där i Kristinehamn gjorde han det. medan älskade mormor muttrade.

107

2010-07-10T16:33:00.004+01:00

Detta är inte första gången jag kommer citera Ernst Billgrens Vad är konst?.

Fråga 107:
Vad bör man lära sig under sin utbildning?

Kort svar:
Förmågan att skaffa sig kunskap.

Räcker inte ovanstående tar jag fram det långa svaret.

jojo

2010-07-10T15:53:00.003+01:00

lämnar det faktum att gråten funnits bakom ögonlocken medan lungorna inte känts stora nog den senaste veckan. leve ledigheten. efter många djupa suckar släppte jag ut orden som hemsökt huvudet. gråten torkar och kanske lungorna växer. beslutsamheten letas fram. jag skapar framtiden i nuet. letar fram anteckningen, söker på nätet. återfinner Alexander Calder och dethär:

förunderligt balanserat. fanns bilder på tanterna som bor hos Sixten skulle jag visa mitt enkla. men mer avancerat ska det bli. listan på vad som ska med till värmland börjar skrivas på osynligt papper.

sommartider hej hej

2010-07-02T08:53:00.002+01:00

ateljé ihoppackad. cyklar förbi magistern. lyssnar på Hellsongs. träffar T vid plaskis. fikar med F. i kvarteren jag brukade röra mig. känns hemma. nöjd med vad jag gjort. vad jag kan.

2010-06-17T18:35:00.004+01:00

mindre mat. mer motion. mer konst. mer utmaning. nytt jobb. ny lägenhet. nytt liv?
en av tiderna när tankarna har mer tyngd än annars. för de finns ju där jämt. i bakgrunden. önskan om mer. utvecklingssträvan? kanske.

så gör jag något som bekräftar min önskan. får det att kännas som att något rör på sig i alla fall. om än så lite. tar mig tiden att tänka på vad jag gör. hur jag gör. sätter ord på tankar om ateljén. bläddrar i ett av blocken hemma och ser att jag faktiskt tecknar. och på jobbet där det ofta känns som att hela livet är tar jag tid att prata med, vara med barnen, reflektera och känna att jag blir en bättre vuxen. skriver dokument som pedagog och strävar mot utvecklingen. skickar en ansökan och pratar med rektorn. visar båda framfötterna. känner livet förändras

2010-06-08T11:56:00.002+01:00

kroppen vill ha ledigt. hjärnan likaså. snart. bara lite till att klara av först. små galna utbrott från det rediga sipprar ut för att det ska gå. sen ska tiden tas till det andra. utlopp

det går bra nu. jag tror det kommer visa sig

2010-05-28T10:01:00.006+01:00

räkningar. som alla andra. och pengar som lånas av mig själv för att det ska gå runt. fast det inte gör det. med orosrynkor i pannan är vi ändå glada. just nu får det vara så. lön från kvinnligt offentligt jobb och nystartat eget företag resulterar i det.

för mycket som hänger i luften-stress-lättirritation. men med målet i sikte är det lättare att uthärda. att veta vad som kommer och föreställa sig hur det blir.

framtiden är tiden jag längtar till. nästa månad. nästa år. den arbetsfria tiden. betong. ett skyltfönster. enklare liv ( - redo för det mer komplexa)

tills vidare njuter jag av vänner sällskap, att sova nära och morgondis. det som får livet att kännas

hem

2010-05-16T20:04:00.003+01:00

fyra dar. jag köpte en tidning och läste den. blev kittlad genom luften av syster med barn. åkte och handlade för att jag ville. tittade på gamla bilder och foton. pratade som jag gjort och kände stolthet. nämnde knappt jobb eller pedagogik. staplade ved och såg han som jag sover med. när han lät systerdotter klippa håret hans, la timmar på min fars träd, skojade och diskuterade som man gör hos oss, satt framför datorn med tyskgästen för att han skulle sova bättre. såg att hans hjärta är gott

2010-05-05T10:52:00.002+01:00

maj. allt på sin spets samtidigt skapar röra som kommer redas ut, frågan är bara hur. det skulle mitt inlägg handla om. det svårfokuserade på jobbet. men så ångrar jag mig. för för några av barnen vibrerar luften av spänning. för några har skolan varit en plats sinnet längtat efter länge. det har krupit ut i kroppen som inte längre kan sitta still och lyssna på förskolesamlingar. för dem börjar det största och mest spännande som de varit med om i deras sexåriga liv. för andra är det lite mer läskigt. det okända. och de undrar förmodligen hur de ska reda sig där bland alla STORA barn. iver och nervositet får dem alla att lysa. den samlade spänningen skulle kunna försörja hela landets energibehov. att få vara den kända tryggheten som ger en varm blick när det behövs vid första besöket i nya klassrummet är en ära.

2010-04-29T14:13:00.002+01:00

Kollar in examensbloggarna på Bild och visuell kultur. Känner igen och längtar. Till samma fast annorlunda. Jag är samma fast annorlunda. Utbildningen är samma fast annrolunda. Tänker mig att avståndet i tid skulle göra att jag gick in i det både naivare och klokare idag. Letar i min egen blogg som levde då, fast utanför kursen. Jag hittar en liten och känslig, kännade och beskrivande person. Och jag vet att det är jag, fast utan att veta om jag trivs med det, och jag känner att det skulle kunna vara jag ännu. Funderar på vad som tappats och vad som vunnits. Ser att klockan är dags att åka till kursen om det jag redan lärt. Försöker bestämma mig för om det är dags att skolka. Vad jag vinner mest på.